Som de älskade sin trädgård, Norrvikens trädgårdar

Ur Utställningen, Som de älskade sin trädgård,
Norrvikens trädgårdar, juli 2025. Foto: Mimmie Bon

Att odla motstånd, kvinnliga konstnärskap i trädgårdens form

Fyra kvinnor i trädgårdens språk

Norrvikens trädgårdar i Båstad är under sommaren 2025 värd för en stillsam men omskakande utställning: Som de älskade sin trädgård. Fyra kvinnliga konstnärer och kulturpersonligheter; Frida Kahlo, Karin Larsson, May Morris och Karen Blixen, får varsitt rum, där deras förhållande till natur, trädgård och skapande får ta plats. Men ett av rummen slår an en särskild ton: Frida Kahlos poetiska värld, där trädgården blir en livslång dialog mellan kropp och blomma, smärta och färg.

Frida Kahlos relation till sin trädgård vid La Casa Azul i Coyoacán var aldrig ytlig eller dekorativ. Den var kroppslig, existentiell. Blommorna, färgerna, växterna var inte en kuliss, de var en förlängning av hennes identitet, en förvandlad kropp i jordisk form. I utställningen gestaltas detta genom ett rum som är lika mycket ett altare som ett landskap: där bougainvillea, kaktusar och självporträttsvibbar samverkar till ett levande poem.

Centralt i rummet svävar hennes egna ord, projicerade som viskningar på väggar och blad:

" Jag målar blommor så att de inte ska dö"

Det är en poetik av bevarande. Men också av motstånd mot sjukdom, mot patriarkala normer, mot glömska. Kahlo målade sin smärta, ja, men också sin återväxt.

Ur Utställningen, Som de älskade sin trädgård,
Norrvikens trädgårdar, juli 2025.  Frida Kahlos rum. Foto: Mimmie Bon

Ur Utställningen, Som de älskade sin trädgård,
Norrvikens trädgårdar, juli 2025. Frida Kahlos rum. Foto: Mimmie Bon

Ur Utställningen, Som de älskade sin trädgård,
Norrvikens trädgårdar, juli 2025. Frida Kahlos rum. Foto: Mimmie Bon

En kropp som trädgård

I Hayden Herreras biografi Frida: A Biography of Frida Kahlo (1983) beskrivs hur Fridas trädgård inte bara var en yttre plats, utan ett återkommande inre motiv. Efter den katastrofala spårvagnsolyckan som skadade hennes kropp för livet blev naturen och särskilt blommorna, ett återkommande tema i både hennes konst och självbild. Trädgården kring Casa Azul växte i takt med hennes lidande, men också med hennes förmåga att uttrycka livet i trots.

Rummet i utställningen låter besökaren vandra genom denna symbolvärld. Speglar reflekterar betraktaren mot klätterväxter och blommor,  som för att påminna om att det fysiska och psykiska ofta gror i samma jord.

Ur Utställningen, Som de älskade sin trädgård,
Norrvikens trädgårdar, juli 2025. Frida Kahlos rum. Foto: Mimmie Bon

Ur Utställningen, Som de älskade sin trädgård,
Norrvikens trädgårdar, juli 2025. Frida Kahlos rum. Foto: Mimmie Bon

Ur Utställningen, Som de älskade sin trädgård,
Norrvikens trädgårdar, juli 2025. Frida Kahlos rum. Foto: Mimmie Bon

Symboliken och den feministiska kroppen

I Motiv och symboler i konsten lyfts blomman som ett klassiskt konstmotiv, laddat med symbolik: från skörhet och sexualitet till födelse och död. Frida Kahlo använde detta språk, men bröt upp dess konventioner. Hos henne bär blomman alltid en kroppslig tyngd, något hon bar i håret, planterade i sin trädgård och målade på sina mest intima verk.

Samtidigt bär utställningens gestaltning en feministisk läsning av naturen, något som Jamaica Kincaid också lyfter i sina trädgårdsessäer. Trädgården är inte bara ett hem, utan en plats för motstånd, ett utrymme där kvinnliga erfarenheter får blomma fritt, fysiskt och språkligt. Kahlos trädgård är ett sådant rum både fristad och eldprov.

En levande dikt

Frida Kahlos rum i Som de älskade sin trädgård är inte en biografisk översikt, utan en emotionell översättning. 

Det är en dikt i fyra väggar. Här andas varje växt, varje färg. Här sörjer kroppen och blomman tillsammans. Och här, mitt i allt, blommar Frida, igen.

Att gå genom detta rum är att påminnas om att skapandet kan växa ur vilken jord som helst. Och att blommor, som Frida visste, aldrig bara är blommor.

Ur Utställningen, Som de älskade sin trädgård,
Norrvikens trädgårdar, juli 2025. Karin Larssons rum. Foto: Mimmie Bon

Ur Utställningen, Som de älskade sin trädgård,
Norrvikens trädgårdar, juli 2025. Karin Larssons rum. Foto: Mimmie Bon

Karin Larsson, vardagens blommande estetik

I kontrast till Kahlos färgstarka dramatik bjuder Karin Larssons rum på tyst styrka. Hon är känd som formgivare av det svenska hemmet i Sundborn, men här stiger hon fram som en konstnär i egen rätt  en som odlade estetik med precision och vision.

I Karin Larsson: konstnär i hemmet lyfts hur hon medvetet använde trädgården som en förlängning av sitt konstnärliga uttryck. Pelargoner, textilier, färgsättning allt hängde samman. I utställningen möter vi denna helhet i ett rum där ljuset, mönstret och växtligheten samverkar till ett stilla manifest om skönhetens betydelse i det dagliga.

Karin Larssons trädgård var inte dramatisk. Den var genomtänkt, levande och konstant i förändring. Ett kvinnligt rum där skapande och omsorg flöt samman.

Ur Utställningen, Som de älskade sin trädgård,
Norrvikens trädgårdar, juli 2025. May Morris rum. Foto: Mimmie Bon

Ur Utställningen, Som de älskade sin trädgård,
Norrvikens trädgårdar, juli 2025. May Morris rum. Foto: Mimmie Bon

Ur Utställningen, Som de älskade sin trädgård,
Norrvikens trädgårdar, juli 2025. May Morris rum. Foto: Mimmie Bon

Ur Utställningen, Som de älskade sin trädgård,
Norrvikens trädgårdar, juli 2025. May Morris rum. Foto: Mimmie Bon

May Morris, hantverkets natur, naturens arbete

May Morris, dotter till William Morris, lyfts i utställningen som mer än en arvtagare. Hon var en ledande designer inom Arts and Crafts-rörelsen, en broderikonstnär och en feminist som tog naturen på allvar både som inspiration och system.

I May Morris: Arts and Crafts Designer visas hur hon såg trädgården som en ordnad vildhet, vars former kunde översättas till ornament och struktur. Hennes textilier med löv, rosor och stjälkar var inte bara prydnad de var en form av kunskap.

I rummet där hennes verk presenteras känns broderiet nästan organiskt: stygn som rötter, mönster som växer över väggarna. Det är ett tyst men tydligt uttryck för en kvinna som ville låta naturen tala med silke i stället för ord.

Ur Utställningen, Som de älskade sin trädgård,
Norrvikens trädgårdar, juli 2025. Karen Blixens rum. Foto: Mimmie Bon

Ur Utställningen, Som de älskade sin trädgård,
Norrvikens trädgårdar, juli 2025. Karen Blixens rum. Foto: Mimmie Bon

Ur Utställningen, Som de älskade sin trädgård,
Norrvikens trädgårdar, juli 2025. Karen Blixens rum. Foto: Mimmie Bon

Karen Blixen, skönhetens iscensättning

Karen Blixen, känd som Isak Dinesen, är kanske den mest komplexa av utställningens gestalter. 

I Isak Dinesen: The Life of a Storyteller av Judith Thurman framgår hur Blixen använde estetiken för att skapa en hållbar berättelse om sig själv. Hennes trädgård, både i Kenya och senare i Danmark, var lika mycket en scen som en plats.

Utställningen skildrar detta genom föremål, ljud och växtlighet som ramar in hennes roll som författare och odlare av berättelser. I hennes rum är blommorna större, mörkare, nästan teatraliska. Här handlar naturen inte om vila, utan om dramatik, förlust och kontroll.

Blixens trädgård var en plats där hon höll världen på avstånd, men också en plats där hon kunde återskapa sig själv gång på gång. Berättelsen, liksom trädgården, var något hon odlade med noggrann hand.

Ur Utställningen, Som de älskade sin trädgård,
Norrvikens trädgårdar, juli 2025. Foto: Mimmie Bon

En gemensam växtkraft

Fyra kvinnor, fyra rum, men en gemensam rörelse: att låta naturen bli ett sätt att tala, skapa och överleva. I boken Motiv och symboler i konsten beskrivs blomman som symbol för allt från sexualitet till död. I dessa kvinnors händer blir blomman också ett uttryck för vilja.

De målade, broderade, planterade och skrev inte bara för att skapa skönhet, utan för att insistera på en plats i världen. För att visa att ett liv kan blomma även i motstånd. Och för att, som Frida Kahlo skrev, hindra blommorna från att dö.

Utställningen pågår fram till den 28 september i Eriks Hus på Norrvikens trädgårdar.