Jutta Falkengren och Mats Tallving på Kliger Gallery

Jutta Falkengrens verk, Kliger Gallery 7/6-25, Lund. Foto: Mimmie Bon

Mellanrum som minne, Jutta Falkengren och Mats Tallving i Mellanväv.

I Mellanväv, Jutta Falkengren och Mats Tallvings utställning på Kliger Gallery i Lund, skapas ett stilla men laddat samtal mellan kropp och plats, mellan historia och känsla. 

Falkengren, verksam i Lund, presenterar ett måleri som är både föreställande och abstraherat och i dess skiktade bildvärldar återfinns något som påminner om en bildmässig motsvarighet till Robert Burtons 1600-talsverk Melankolins anatomi. Liksom hos Burton får vi ingen färdig diagnos, utan en kalejdoskopisk karta över det mänskliga psyket: sårbart, förbundet och ständigt i rörelse. Statyer i trädens skuggspel det klassiska och det kroppsliga. 

Jutta Falkengrens verk, Kliger Gallery 7/6-25, Lund. Foto: Mimmie Bon

Två målningar i utställningen visar marmorlika kvinnokroppar, delvis dolda, delvis intrasslade i ett grenverk som både skyddar och begränsar. Dessa figurer tycks ha vandrat hit från antikens agora eller Botticellis Primavera, men nu fångats i ett vegetativt nu. Det är som om naturen i Falkengrens verk fungerar som ett undermedvetet fält, ett minneslandskap där kroppar bevaras som spår, inte som ideal.

Här anar man symbolismens drömska rum (tänk Arnold Böcklin eller Puvis de Chavannes), men med en samtida blick som vänder det sköna mot det komplexa. Kvinnokropparna är inte längre allegorier, de är subjekt. De ser på oss, till synes i tyst motstånd. Kvinnorna som går, rörelse mellan platser och tillstånd. 

Jutta Falkengrens verk, Kliger Gallery 7/6-25, Lund. Foto: Mimmie Bon

I ett annat verk ser vi två kvinnor vända ryggen mot betraktaren, i rörelse mot ett landskap där färgfälten böljar mellan rost, benvitt och djupblått. De vitklädda kropparna är inte anonyma; snarare är de laddade med berättelser vi inte hör men känner. Här träder Mellanväv fram som begrepp: en plats för det tysta, det mellanliggande. Det är svårt att inte tänka på Vilhelm Hammershøis inåtvända figurer, eller fotografen Dorothea Langes amerikanska kvinnor i förskjutning. 

Jutta Falkengrens verk, Kliger Gallery 7/6-25, Lund. Foto: Mimmie Bon

Men Falkengrens gestalter är varken nostalgiska eller entydiga de vandrar genom erfarenhet snarare än genom tid. Den delade duken, koreografin i det undflyende. Det centrala verket i utställningen är ett dubbelt måleri där två kroppar, kastade eller kanske svävande, rör sig genom vita tyger och mörka färgvirvlar. Här är rörelsen närmast dansant, ett slags sårbar koreografi som laddar varje veck i tyget med mening. Kropparnas invecklade positioner för tankarna till både barockens dramatik (som Rubens eller Artemisia Gentileschi) och till samtida konstnärer som Marlene Dumas eller Cecily Brown, där kroppens representation aldrig är neutral, utan en plats för begär, vånda och närvaro. Melankolins väv; Vad förbinder dessa verk? 

Ett svar kan finnas hos Robert Burton, vars Melankolins anatomi erbjuder en encyklopedisk, nästan kollageartad skildring av människans själsliv. Hos Falkengren blir måleriet en visuell motsvarighet: inget är linjärt, inget entydigt. Istället bildar varje målning ett fragment av ett större psykologiskt landskap. Melankolin i Falkengrens verk är inte en sjukdom utan ett tillstånd av reflektion, förlust och skönhet. Den är en mellanväv i sig, ett sinnestillstånd mellan sorg och klarhet, mellan historia och nu. 

Jutta Falkengrens verk, Kliger Gallery 7/6-25, Lund. Foto: Mimmie Bon

Jutta Falkengrens verk, Kliger Gallery 7/6-25, Lund. Foto: Mimmie Bon

Falkengrens måleri vilar i gränslandet mellan berättelse och symbol, mellan historia och nutid. 

Den kvinnliga kroppen vare sig klassiskt marmorerad eller samtida och arbetande, fungerar som en bärare av tid, sår och styrka. Hon lyfter fram gestalter som vanligtvis tystas ner: kvinnor i rörelse, i väntan, i vila eller i stilla styrka. Det som gör verken särskilt kraftfulla är deras kombination av teknisk skicklighet och symbolisk tyngd där färgens taktila rikedom och kroppens närvaro samspelar med mytologiskt och existentiellt innehåll. Detta skapar en konst som är både estetiskt gripande och intellektuellt drabbande.

Jutta Falkengrens verk, Kliger Gallery 7/6-25, Lund. Foto: Mimmie Bon

En gemensam väv: ljud och bild. 

Mats Tallvings ljudlandskap, Kliger Gallery, Lund 7/6-2025. Foto: Mimmie Bon

Utställningen förstärks av Mats Tallvings ljudlandskap, elektroniska flöden och rytmiska pulser som fungerar inte som bakgrund, utan som parallell narration. Precis som i Falkengrens måleri handlar det om rytm, mellanrum, andning. Tillsammans skapas ett flersinnligt rum där betraktaren själv blir en del av väven. Mellanväv är mer än en titel, det är ett tillstånd. 

Kliger Gallery Lund, Utställningen Mellanväv, 7/6-2025. Foto: Mimmie Bon

I Jutta Falkengrens verk blir det tydligt att det är i mellanrummen mellan kropp och landskap, historia och nu, synligt och dolt som konstens verkliga kraft uppstår. 

Här erbjuds inte svar, utan stämningar och fragment. Och kanske är det just det vi behöver i vår tid: en konst som andas, som lyssnar, som minns. Utställningen pågår fram till den 28 juni 2025 på Kliger Gallery i Lund.

Notera: Dessvärre är samtliga fotografier tagna med min mobiltelefon och jag beklagar därmed kvalitet.