Olle Borg, Monica, var är du?

Konstverk av Olle Borg, ur Utställningen: Veronica var är du? Foto Curatorn&Konstnären

När man går från en utställning med en känsla av man fått en dos av ett annat årtionde så förstår man någonstans hur viktig konst egentligen är. Även om vi ibland kan klandra konstnärer för att ha inspirerats mycket av en konstnärskollega, ett konstårtionde eller en konst-art/teknik så kan vi enbart känna igen eller få en förnimmelse av något annat, igenkänningsfaktor. Det ger en viss trygghet.
Dock känner jag att det måste vara okey för mycket handlar väl om att vi bara upprepar det vi varit med om. Lite långdraget, men tanken är att förstå att vi är inte så innovativa som vi tror. Utan förändring tar tid. Genom att få tid kan vi utvärdera/uppleva saker tänker främst på historia och konst. Vad jag då vill komma till är att jag fick den känsla då jag tittade på Olle borgs utställning, "Veronica, var är du?".

Konstverk av Olle Borg, ur Utställningen: Veronica var är du? Foto Curatorn&Konstnären

Jag möttes av stora geometriska verk i kulörta färger. En utställning av denna karaktär har ett mer undersökande syfte. Olle Borg presenterar abstrakta, non-figurativa konstverk.
Det finns utrymme för att förstå att konstnären har ett specifikt sätt att kommunicera på.

Jag står länge framför Olle Borgs tavla och funderar, varför och hur? Har detta hänt er någon gång?
När jag fångar konstförteckningen läser jag att Olle låter talserier bestämma hur kompositionen skall bli. Bakom ett sådant tänk finns också förklaringen till kulörerna och färgmaterialet på Olles tavlor som jag blir nyfiken på. Olle Borg målar med Humbrols färgskala.
Den engelska färgtillverkaren Humbrol är mest känt för att tillverkat färg för byggmodeller föreställande militär utrustning mm. Rent visuellt upplever man att färgmaterialen läcker över i varandra. Känslan som når mig är expressionismen och det är en skön känsla.