Nyfikna blåa ögon

Jag är lyckligt lottad att vara sambo med en konstnär. Dels för att konstnärer är ständigt på jakt efter ögonblick att utvärdera för att omsätta ögonblicket på en duk med kanske oljefärger eller genom ristningar som så småningom blir grafik. Strunt i vilket, det handlar om ögonblick.
Lugnt sitter jag bredvid och bevittnar de stora blåa ögon, hur de nyfiket kammar igenom en plats, ett ögonblick eller hur han sakta sjunker in i sin inre värld med något han just upplevt, upptäckt eller så skall något väckas till liv. För även om vi upplever saker som ibland besöker vår fantasi så räknas det väl som att vi upplevt dem. Jag vågar inte sätta mig emot att det inte skulle kunna vara giltigt. I vilket fall så drar han med mig ut till naturen, tänder en brasa, viskar till mig om den sällsynta vita hägern eller så beskådar vi en liten liten fisk som irrar runt i sjön..trots att isen valt att lägga sig till ro på sjön. Så frågan skulle kunna vara om dagens upplevelser kommer att bli en tavla?
Det återstår att se skulle nog många tänka, frågan är dock inte om det blir en tavla utan låt oss prata om kvantitet. För dagens utflykt bjöd på många fantastiska tavlor fångade ur flera ögonblick.