Ali Thareb äger #slöjdrutan. Nässjö Konsthall

Foto: Utställningsrummet i utställning #slöjdrutan, Nässjö Konsthall, november 2021.

KONST. Nässjö Konsthall. Det är med en trött suck som jag tar mig an utställningen med namnet #slöjdrutan på konsthallen i Nässjö. 

Utställningsrummet är stort, trots storleken har man valt att hänga 84 konstverk på den längsta vita långvägg som finns. Konstverken består av träramar som är uppställda på rad. 

Det är fyra rader brett och tjugoen rader långt. Träramarna är fyllda av olika bildvärldar som slöjdare med anknytning till Jönköpings Kommun har gjort som ett konstprojekt. Alla material man kan tänka sig finns representerade i dessa träram, framför allt de material jag förknippar med hemslöjd. Olika varianter på garn, trä, textil, plast, papper mm.

Jag möts av en massiv vägg full av slöjdarbete som i sin helhet skapar fullkomligt kaos för mina ögon, som om vi inte redan tvingas till konstant konstflöde, skall det nu också ske på konstitutioner? 

Jag orkar inte tänker jag, då jag upptäcker att det finns ytterligare 15 verk som är upphängda på kortväggen. Rummet är för övrigt tomt bortsett från att det finns tre träbänkar för besökaren att överblicka utställningen #slöjdruta.

Det är en spretig upplevelse att beskåda alla 100 verk tillsammans. Jag får verkligen tvinga mig själv in i den massiva konstväggen som bara ropar på uppmärksamhet, för det är tydligt att 100 slöjdare har något att berätta men vad är nästintill omöjligt att tolka. Omöjligheten är att alla verk är upphängda tätt intill varandra utan mellanrum, paus eller punkt. 

Jag börjar vid långväggen. Sakta närmar jag mig verken och konstaterar snabbt att vissa verk är högt upphängda och dess placering gör det omöjligt för mig att ta mig an de personliga verken. 

Foto: Ali Tharebs verk nr 42, Nässjö Konsthall, november 2021.

Dock finns det är par verk som vill något mer än andra, nämligen verk nr 42 som är Ali Tharebs namnlösa verk. På träramens kant och i olika kulörer har tuschpennor lämnat spår efter sig i något jag upplever vara arabiska. Bakgrunden består av vit canvas som man normalt använder som för att måla tavlor på. Det är tuschlinjerna i bland annat marinblått, som efterhand täcker hela duken där de handtecknade linjerna bildar bakgrundens färgytor och tecknar gestalternas konturer. Påminner om barnteckningens spontana karaktär och proportioner. 

Motivet förefaller vara av en mer dramatisk karaktär. Nämligen avbildning av en död människa som fångar min uppmärksamhet och det gör mig snabbt nyfiken på vem Ali Thareb är. Varsamt plockar jag fram mobilen och söker information om konstnären och finner att Thareb är en irakisk poet och scenkonstnär som har ett starkt uttryck. Vilket hjälper mig att tolka hans verk. Det skrivna ordet och scenografin i det lilla träramen får nu en mer allvarlig ton som berör mig. Thareb vill berätta något annorlunda och konstuttrycket, det som tycks banalt är kanske Tharebs vilja att återvända till barndomen vilket han hävdar i den intervjun jag läser via min mobil.

Foto: Matilda Forsäla, konstverk nr 85, Nässjö konsthall, november 2021.

Utöver att 99 andra verk återspeglar slöjdare kring Jönköpings län under 2020 pågående pandemi och social distansering, känner jag igen bilduttrycken eller den samtidsdialogen som yttrar sig på konsthallen där Matilda Forsäla belyser biologisk mångfald i verket nr 84.  Genom plastpärlor som värmts ihop har Forsäla avbildat mormorsrutor i olika kulörer och texten biologisk mångfald formas med plastpärlor. 

Foto: Vera Zherden konstverk nr 68, Nässjö konsthall, november 2021.

Vera Zherden står för genusperspektivet i verk nr 68. Träramen har lindats in i orange polyesterväv och med silverpenna har texten ”Blood is the fabric of life”. Mitt på träramen har Zherden limmat fast leopardmönstrade spetstrosor och vid grenen har Zherden broderat som en röd klitoris som vid första anblick ser ut att vara menstruation. Verket sticker ut mest för dess utformning och kulörer. 

Det är kreativiteten och behovet att uttrycka sig som utställningen #slöjdrutan vid Nässjö konsthall presenterar allt annat som att bakom många verk döljer sig en hängivenhet till hantverk finns inte nämnt någonstans. Att i de 100 tomma  träram som delades ut till slöjdare i Jönköpingskommun är det mer än det kreativa visuella uttryck jag som besökare upplever, jag tar del av ett engagemang och bedrift bakom många slöjdares val av material. Elisabeth Linderfalk är en hantverkare som spinner sitt eget garn och färgar garnet i naturmaterial hon finner hemma på gården. Detta är inget som framkommer någonstans utan informationen måste jag som hängiven konstnörd söka upp. 

Så var är då poängen med att enbart hänga upp 100 träramar utan information för besökarna om slöjdarna?  Varför väljer utställningsansvariga  att frånta sig ansvaret att vägleda mig som besökare vad är det de vill att jag skall titta på och varför? Istället finns en verkförteckning med slöjdarens namn, vilken ort hen kommer från och ett nummer på verket.

Att presentera verken med enbart nummer utan närmare presentation av slöjdarna bidrar till att verken blir opersonliga, likaså att hänga 100 verk på rad tätt inpå varandra gör att jag fysiskt reagerar. Jag får tankar av 1980-talets slut då man på fritids hängde upp alla barnteckningar på väggen och det skulle då vara en utställning. En utställning är mer än så. 

Utställningsrummet är stort och rymmer mer än den utställningsformen som utställningsproducenten gjort.

Att ställa ut medborgarnas slöjdarbete på rad gör det alldeles för lätt för mig som besökare att snabbt  tar mig an utställningen utan att ens närma mig verken. Det är att göra det lätt. Det är att snabbt ögna  igenom verken utan att verkligen ta an verken. Utställningens verkliga syfte att se och uppleva konst förlorar sitt fäste. 

Men å andra sida fann jag Ali Thareb och kanske är tanken.. att jag själv skall finna information om konstnärerna.. Nej tack säger jag, jag har börjat få nog av det ständiga konstflöde som tagit plats på sociala medier. Vi injicerar konst som knark för ögonen. Men vad ser vi egentligen?

Utställningen #slöjrutan pågår fram till den 9 december 2021. Fri entré.